Familjekrönikans första del, Rötter och förfäder, slutade med historien om hur mina föräldrar Oskar Mustelin ("Dicky") och Karin Johansson ("Kajsi") träffades, gifte sig och fick tre söner. Själv föddes jag 1931 som den äldsta i brödraskaran, sedan följde Per (1932) och sist Lars (1936).

utbildade sig till fotograf vid Institut für Bildjournalismus i München under åren 1956-1957. Efter några år som fotograf i Finland flyttade han tillbaka till Tyskland och blev 1963 anställd vid Zweites deutsches Fernsehen (ZDF), det riksomfattande tyska TV-bolaget med högkvarter i Mainz. Vid ZDF arbetade han som kameraman tills han blev pensionerad 1993.

Under sina trettio år vid ZDF gjorde Per dokumentärfilmer både i Europa och i andra världsdelar. Speciellt äventyrliga var de tre år på 1980-talet då han var stationerad i Kairo.

Per har sedan pojkåren varit en ivrig seglare. På bilden seglar han som femtonåring med familjens lilla båt Tångloppan utanför vår sommarvilla på ön Kulho i Åbolands skärgård. Under sina år i Finland deltog han flitigt i kappseglingar, främst i Snipe-klassen, men övergick sedan till långfärdssegling, bl.a. i Medelhavet och på Östersjön. Han har också två gånger seglat ensam över Atlanten, en gång bara för nöjes skull (1975) och en annan gång (1980) som deltagare i tävlingen The Observer's Single-Handed Trans-Atlantic Race (OSTAR).

År 1992 deltog Per i en strapatsrik segling från Eldslandet till Antarktis och gjorde under färden en TV-film, Zwischen Eis und Feuer (Mellan is och eld). Filmen väckte stor uppmärksamhet och ledde till att han fick den förnämliga utmärkelsen "Deutscher Kamerapreis" för årets bästa TV-dokumentär.

Efter pensioneringen har Per bl.a. seglat runt Spetsbergen och på Stilla havet utanför Oregons kust.

Per bor i Mainz med sin tyska hustru Julia och två katter. Från ett tidigare äktenskap har han en dotter Tanja (född 1960), som också är bosatt i Tyskland.

blev student i Åbo år 1954 och studerade därefter bl.a. ekonomi, handelsrätt och statskunskap vid Åbo Akademi. Vid sidan av studierna ägnade han sig åt journalistik som korrespondent för Hufvudstadsbladet och Nya Pressen.

År 1960 anställdes Lars vid Åbo Underrättelser (ÅU), där han 1968 blev chefredaktör. Under sin tid vid ÅU deltog han också i den nordiska journalistutbildningen vid Århus universitet.

Våren 1970 lämnade Lars ÅU och anställdes vid Sydsvenska Dagbladet i Malmö, där han bl.a. jobbade som redigerare, som nattchef och som resereporter. Det sistnämnda uppdraget medförde vidsträckta resor runtom i världen.

Småningom fick Lars allt mera administrativa uppdrag vid sidan av journalistiken och blev bl.a. personalredaktör och ledamot i redaktionsledningen. Han pensionerades från "Sydsvenskan" år 1999.

Vid sidan av studier och jobb har Lars sammanställt en resehandbok för Norge och forskat i fyrskepp för sjöfartsmuseet i Malmö. Han har också intresserat sig för gamla bilar och stora hundar. På bilden nedan är han på utflykt med sin kära pyrenéerhund Hannibal vintern 1999-2000. Hannibal gick ur tiden i mars 2002.

Lars förmåga att trolla fram läckra måltider är välkänd bland släkt och vänner. Han är bosatt i Lomma i närheten av Malmö med sin hustru Ilse. I samma trakter bor också deras söner Dick (född 1959) och Kenneth (född 1962) med familjer samt dottern Bettina (född 1966).

Från mitt första äktenskap, med Nina Costiander, har jag tre barn:

Tomas (född 1960),
Carina (född 1962) och
Niklas (född 1966).

På vidstående bild, tagen cirka 1968, är Tomas indian, Carina prinsessa och Niklas tomte.

Alla tre blev i tur ordning studenter från Gymnasiet Lärkan (tidigare Nya Svenska Läroverket) i Helsingfors och alla tre är numera bosatta i USA.

ägnade sig efter studentexamen 1979 åt studier i medicin vid Helsingfors universitet. Han doktorerade och blev med.lic. 1987, varefter han tillbringade ett par år som "post doctoral fellow" vid Scripps Clinic i Kalifornien.

Efter ett kort mellanspel i Helsingfors, där han blev legitimerad läkare, återvände Tomas till Amerika för att fortsätta sin forskning i immunologi vid olika forskningsinstitut i Kalifornien.

Sedan hösten 1999 är han professor vid La Jolla Cancer Center (The Burnham Institute) och bor i San Diego.

Tomas är också seriöst intresserad av entomologi och lägger för närvarande sista handen vid en bok som beskriver de cirka 800 olika arter av nattflyn som finns i södra Kalifornien. Till hans fritidsintressen hör också oljemålning och musik.

Från sitt första äktenskap, med Katarina Stigzelius, har Tomas tre döttrar: Helena (född 1988), Sofia (född 1989) och Sara (född 1992). De bor under läsåret hos sin mor i Helsingfors men tillbringar varje sommar ett par månader hos sin far i San Diego.

blev student 1981 och började studera psykologi, först vid Åbo Akademi och sedan vid Helsingfors universitet. År 1986 flyttade hon till Boston, där hon fortsatte sina studier, specialiserade sig i neuropsykologi och tog sin Ph.D. vid Boston University våren 1992.

För närvarande arbetar hon som "Training Coordinator of Neuropsychology Assessment Service" vid Children's Hospital Oakland i Kalifornien.

I juli 1995 gifte sig Carina med James Grandison. Bröllopet hölls på Charles Krug Winery, en gammal vingård i Napa Valley i Kalifornien, där bilden här bredvid är tagen strax efter vigseln.

Carina och James är bosatta i Oakland. I april 1998 föddes deras son Jacob och i november 2001 hans bror Lucas.

blev student 1985 och utbildade sig till musiker vid Pop & Jazz-konservatoriet i Helsingfors. Han fortsatte sedan sina studier vid Berklee College of Music i Boston, där han 1997 tog en examen i professionell musik med tyngdpunkt på komposition.

Redan under studietiden medverkade Niklas i många olika musikprojekt. Han har bl.a. arrangerat musiken och deltagit i dess framförande vid teaterproduktioner i Florida och i Boston.

Niklas är för närvarande bosatt i Belmont, en förstad till Boston på andra sidan floden Charles River. Sedan hösten 2001 arbetar han även som pianist och entertainer på lyxfartyg som gör kryssningar på Stilla havet och i Karibien.

För att bättre smälta in i det amerikanska musiklivet skriver Niklas numera sitt förnamn på anglosaxiskt sätt: "Nicholas".

Till sist en bild från slutet av den tid då mina tre äldsta barn ännu alla bodde i Finland. Niklas har just fått sitt studentbetyg och den vita mössan och lyckönskas utanför skolan av sina stolta syskon Carina och Tomas.