|
||||
|
Familjen i Grindbacka Familjekrönikan avslutas här med en beskrivning av min nuvarande familj, som består av tre personer och en utlokaliserad katt. I september 1978 vigdes Eeva-Riitta Kurki och jag av ambassadör Lars "Basse" Lindeman på Finlands ambassad i Oslo. I maj 1983 föddes vår dotter Linda Marina. Sedan hösten 1982 bor vi i ett sex familjers radhus i den idylliska stadsdelen Grindbacka i nordöstra Helsingfors, mellan Åggelby och Vanda å. Och katten? Vänta lugnt, jag återkommer till våra katter lite längre fram! |
|||
Eeva-Riitta på hotell Hilton i Hua Hin (30.12.2000) |
Min hustru Eeva-Riitta
som på bilden till höger är sysselsatt med att diska upp efter middagen i vår sommarstuga i Houtskär, är född år 1951 och fil.kand. med psykologi som huvudämne. Hon arbetar som – lektor i psykologi, vid ett av de största gymnasierna i Helsingfors, det nya naturvetenskapligt profilerade Helsingin luonnontiedelukio, som bildades 1999 genom fusion av två äldre gymnasier. Denna trefaldiga uppgift kräver naturligtvis en hel del hemarbete, som underlättas av sådana teknikens underverk som telefon, fax, mobiltelefon, två datorer och tre skrivare. På bilden sitter Eeva-Riitta i sitt datoriserade arbetsrum i vårt hem och utarbetar material för presentation av sin skola, vars fasad syns på den högra datorskärmen. |
|||
Mellan arbetspassen kan Eeva-Riitta samla nya krafter genom att fördjupa sig i lämplig litteratur, t.ex. som på bilden nedan om "ledarskap och organisationens undermedvetna". | ||||
Linda Mustelin i september 2000 (skolfoto) |
Vår dotter Linda
blev student våren 2002 vid Gymnasiet Svenska Normallyceum, kanske mera känt under sitt gamla
smeknamn "Norsen". Sedan hösten 2002 studerar hon för medicine licentiatexamen vid
Helsingfors universitet. Till hennes fritidsintressen hör bl.a. spanska språket,
flamenco och pianospel. Ett par bilder av Linda förekommer på andra ställen på denna webbplats. På sidan Rötter och förfäder poserar hon som åttaåring med två skottar som spelar säckpipa. Och på sidan Femhundra år av musik sitter hon balklädd vid vårt gamla taffelpiano. På bilden här intill åker hon vattenrutschbana i vattenparken Octopus på
Teneriffa, där familjen tillbringade julen 1996.
|
|||
Här blickar hon ut över den eviga staden från toppen av Peterskyrkans kupol. |
||||
I bakgrunden skymtar Storkyrkan, Stadshuset, Saluhallen och Svenska Ambassaden. |
||||
Linda med Misty hösten 1991 Misty med fyra av de fem ungarna |
Ytterligare några bilder av Linda kommer att avsluta denna sida, när jag nu äntligen
skrider till att i korthet presentera... ... våra katter! Den uppmärksamma läsaren har säkert redan noterat en gyllengul katt som med största intresse försöker bedöma Eeva-Riittas framsteg i hennes studium av ledarskapets djuppsykologiska aspekter. Den stora kattinvasionen i vårt hem tog sin början när vår vita perserkatt Misty (egentligen Mistymoon's Silver Xerena) efter besök hos en lika fin och rasren hankatt fick fem ungar, tre av dem silvervita som hon själv och två gyllengula som sin far. Den lyckliga tilldragelsen ägde rum på Per Brahes födelsedag, den 18 februari 1993, och den 30 april var det dags att fira "Århundradets kattdop". Liturger var Linda och hennes vän Venla Eskelinen, bägge klädda i vita kåpor med svarta katthuvuden. Själv hade jag skrivit liturgin (på finska, svenska och latin) och valt musiken, som naturligtvis anpassades till att kattungarna fick namn efter rollgestalter i Mozarts tre bäst kända operor: Sarastro, Pamina, Giovanni, Figaro och Zerlina. |
|||
Linda med Pamina i januari 2000, nästan sju år efter århundradets kattdop |
På bilden ovan håller Linda Pamina i famnen medan Venla förrättar dopet. De två kattungarna av kvinnligt kön döptes i ljusröda, brodyrförsedda dopkoltar medan de tre "pojkarnas" koltar självfallet var ljusblåa! Pamina och Sarastro finns också avbildade på sidan Visioner och politik, som vinjett till avsnittet "Mjuka tassar – men vassa klor när det behövs". Misty, Zerlina och Sarastro har sedermera dött. Giovanni flyttade som helt liten
till östra Finland och befinner sig förhoppningsvis vid liv och god hälsa!
Figaro har alltsedan dopet bott hos Venla och hennes mor här i Helsingfors.
Pamina bodde hos oss, som en kär medlem av familjen, ända tills Linda våren 2000
konstaterades vara ytterst allergisk mot katter. Då fick också Pamina flytta till
Venla och hennes mor, men till sommaren tog vi henne med oss till vår stuga i
Houtskär, så att hon åter fick jaga sorkar och näbbmöss på sina älskade
jaktmarker... |
|||
Familjekrönikan omfattar tre delar, av vilka detta är del 3:
Kommentarer och frågor är välkomna per e-post: nils.mustelin@dlc.fi |